Tillbaka på jobb efter en väldigt härlig helg med tillhörande bröllop i Linkan. Bröllopsparet var så fina, solen sken, talen var roliga och dansgolvet rockade. Att bröllopsparet gifte sig till tonerna av Stone roses "Ten storey lovesong", dansade första dansen till "Whatever" med Oasis och att hela sällskapet under middagen sjöng "Ring of fire" med Johnny Cash säger väl en del? Jag och Anton hann dessutom avverka fyra (!) hotellrum på två dagar, eftersom de tre första vi fick verkligen inte höll någon vidare standard för ett fyrstjärnigt hotell, men det fjärde rummet var underbart fint. Jag tog inte ett enda kort på bröllopet tyvärr, men det var det andra som gjorde. Bröllopsfotografen lyckades dock senare under natten ramla i Stångån (!), men tack och lov utan att ha kameran på sig.
Vi startade med ett hotellrum som det här... (Nej det är inget filter. Ljuset var sådär ljumkigt. Toppa alltihop med heltäckningsmatta.)
Men hamnade till slut i det här (på bilden har jag redan hunnit sprida mina grejer över sängen ja), som dessutom hade ett fristående badkar i en annan del av rummet. Fint!
Och jag tassade runt i ett par såna här och tittade ut över stora torget i staden där jag bodde i två och ett halvt år. Det råkar också vara staden där jag lärde mig den sanna innebörden av bitterljuvt. Det kändes skönt att komma tillbaka och veta att alltihop var värt det, och att även de finaste kärlekshistorierna kan börja på mindre fina sätt.
Annars verkar det ha varit en kontrasternas helg (och inte bara sett till standarden på hotellrummen). Hur många som helst som gift sig , fejjan är strösslad med bilder, men har också flera som haft otäcka bråk och sorgliga uppbrott. Allt på en enda liten helg. Livet.
